Helt klart att man inte ska förstå sig på vissa!

Men det är bara gilla läget och göra det bästa utav livet, och det känns som inget kan bli värre än det varit. Så, varför inte blicka framåt och hoppas att detta äntligen snart får en ljus framtid?
Varför stanna kvar i det gamla och inse att ingenting har förändrats,
och det är inte värd min energi längre, varken situation eller personer.

Nu ska all tid och energi läggas på mig själv, personer som betyder och framtiden. Det känns som det rätta, och det är jag värd.
Jävligt ego, jotack... jag vet! Men hur ska man annars resa sig ur allt helvete?

Bryt ihop, bit ihop och resa upp och bygga upp...

Igår var det dystert, helt svart. Men idag är det lite bättre iallafall, även fast det är tungt, ingenting är enkelt, inget får man gratis... Så det är bara att jobba på!